Hur gick det då? Det gick över förväntan måste jag säga. De första 36 timmarna var absolut inga problem. Var inte hungrig, sugen, dimmig eller hade några andra jobbiga biverkningar. Dock kände jag att jag saknade “mysfaktorn” i att äta. Ni vet den där känslan av att komma hem från jobbet och bara ta något att äta för att mysa till det. Det är lustigt hur många funktioner maten har för oss utan att vi tänker på det. De sista 12 timmarna på fastan gick också bra. Jag kände mig nog lite dimmig och blev lite yr ibland. Det kändes att jag gick in i ketos. På kvällen när jag åkte hem från jobbet, vid 19-tiden, blev jag illamående. Varför vet jag inte. Illamåendet höll i sig hela kvällen, även när jag bröt min fasta genom att äta vid 21-tiden. Lite irriterande för jag hade ju sett fram emot att få äta. Nu gjorde jag ju det i all fall men det gav liksom inte samma njutning när jag mådde illa. Gick till och med och la mig med illamåendet. 

Vad har jag lärt mig av denna 48-timmars fasta då?

1. Jag kan fasta 48-timmar utan problem

2. Vi äter av många olika anledningar, inte bara för att vi är hungriga/sugna

3. Det gick alldeles utmärkt att jobba under fastan

4. Efter en 48-timmars fasta är jag i optimal ketos (blodketonerna ska ligga på ett värde mellan 1,5-3, mina låg på 2,1)

5. Mitt blodsocker låg efter 48 timmars fasta på 3,3

Nu återstår bara att se om jag känner av några långvariga effekter av fastan under min 28-dagars cykel. Summa summarum kan jag i alla fall absolut tänka mig att stoppa in en 48-timmars fasta en gång i månaden.