Året var 2009 och jag hade precis fått beskedet om att jag hade elakartad aggressiv cancer i livmodern som redan hade hunnit sprida sig till lungorna. Jag kunde inte riktigt ta in informationen. Min man började gråta. Där satt vi i chock i det vita uttryckslösa samtalsrummet tillsammans med läkaren. Vi hade två små barn hemma. Min första tanke när läkaren sa att jag skulle sjukskrivas på heltid och börja behandling omedelbart var konstigt nog "Nej, det har jag inte tid med." Min andra tanke som kom strax efter den första var "Vad tusan håller jag på  med??". Hela min värld ställdes på ända och där och då fick jag insikten att det enda som betyder något här i livet är att ha tid tillsammans med familj och vänner... och att ha hälsan. Min cancerdiagnos blev startskottet på en resa mot att leva mitt liv på mina egna villkor. Med fokus på hälsa, personlig utveckling och glädje!