Familjelivet – inte alltid så lätt!

 

familjelivet
Inte vi på bilden, men så här känns det ibland… hur kan barnen ha så mycket energi!

Om ni trodde att allt flyter på bra här hemma nu när vi valt att jobba på familjelivet så har ni fel… att bryta gamla invanda mönster är ingen dans på rosor ska ni veta! Åtminstone inte i början.

Det vi håller på med nu kräver väldigt mycket viljestyrka och både jag och min man känner ett par dagar in i projektet att vi börjar bli slitna och trötta. Tack och lov att vi startade vårt projekt under sommaren och på semestern, annars hade vi nog inte orkat.

Barnen gör uppror

Vad är det då som tar så mycket energi när man ska ändra sina vanor? Ja, det har som sagt med viljestyrkan att göra. Här hemma går väldigt mycket viljestyrka åt till att inte låta barnen få som dom vill (vi har 3 barn, 15, 13 och 6 år gamla). De märker av våra förändringar och gillar det inte! Här pratar jag om den minskade skärmtiden och att maten är lite annorlunda än vad de har vant sig vid den sista tiden.

Igår till middag åt vi till exempel jättegoda hemmagjorda hamburgare… utan bröd. Lillebror fick världens spel över att han inte fick något bröd till hamburgaren! Alltså jag menar VÄRLDENS utbrott! För avsaknaden av ett litet torrt hamburgerbröd! Nu var det så att vi inte hade några hamburgerbröd hemma och ingen orkade åka och handla, därför stod vi på oss och lillebror, och alla andra i familjen, blev utan bröd. Och när det väl kom till kritan så tyckte alla att det var jättegott!

familjelivet
När maken bestämmer mat! Själv hade jag gjort vissa förändringar, men vikten av att han verkligen försöker är viktigare än att det blir perfekt.

Sen har vi det här med skärmtiden! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det då jag tycker det är väldigt intressant. Nu under semestern har vi valt att ta bort skärmarna helt och hållet för våra barn. Här menar jag telefoner, ipads och tv-spel. Vi har ingen tv hemma men i vardagsrummet har vi en projektor som vi kan ladda upp filmer, serier och annat som vi vill titta på (vi tittar på film tillsammans på kvällarna).

Tror ni att barnen uppskattar vårt tänk kring ”mindre skärmtid-mer umgänge med familjen”. Nej, precis… inte direkt! Det är ett väldigt tjatande om de där skärmarna hela tiden. Främst från storebror, 15 år, som skulle kunna spela tv-spel dygnet runt om han fick.

Av erfarenhet vet vi dock att det blir bättre efter ett tag och att de börjar tänka annat än ”skärm… skärm… skärm” hela tiden. Vi måste bara stå ut denna första jobbiga tid.

Familjelivet är värt att kämpa för

Jag skulle säga att det finns en avgörande sak för om vi kommer lyckas stå emot våra 3 upproriska barn. Det är att jag och min man står på samma sida och att vi vill samma sak. Denna gång är vi rörande överens om vad vi ska göra och hur vi ska göra (så är annars inte alltid fallet :-). Jag vet dock att vi så småningom antagligen kommer ha lite olika åsikter om det där med skärmtiden. Ingen av oss tror på totalt förbud i längden. Det är dock inte lätt att hitta ett system som fungerar. Har ni några tips på hur ni gör, speciellt med era tonåringar, så får ni gärna  dela med er av dem i en kommentar här på bloggen.

Vi är också rörande överens om att vår familj är värd att kämpa för. Till våra barns förtret så har de två föräldrar som i stort sett alltid tänker långsiktigt, är väldigt envisa och har ett extremt tålamod… så tji fick dom!

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *