Ett superduper boktips…

hälsorevolutionen

Ibland, då och då, har man turen att stöta på en bok som är helt fantastisk! Det är en sådan bok som jag vill tipsa om nu. Boken jag pratar om heter ”Hälsorevolutionen” och är skriven av Maria Borelius.

Denna bok fokuserar på hur man ska gå till väga för att leva enligt en antiinflammatorisk livsstil. Precis allt som Maria skriver om i sin bok ligger helt i linje med hur jag tänker och det jag försöker göra med mig själv och min familj här hemma.

Jag har länge varit intresserad av just den antiinflammatoriska kosten och vad den kan göra för min hälsa (kanske inte är så konstigt om man har haft en hormonell typ av cancer). Dock kände jag snabbt att det inte räckte med att bara äta rätt… det behövdes något mer för att jag skulle må bra. Det har tagit år av eget experimenterande för att till slut få fram min alldeles egna ”happybrain-cocktail”… och till viss mån är den nog inte ens helt klart än. Kanske hade det gått snabbare att förstå hur allt hänger ihop om jag hade haft en bok som Hälsorevolutionen att stötta mig med.

Maria Borelius skriver i sin bok om de pusselbitar som krävs för att få en antiinflammatorisk livsstil och med den ett friskare, mer energifullt, roligare och meningsfullare liv… ett liv fullt av bliss. Så himla träffande för mig då det är precis efter dessa premisser som jag valde att göra ett namnbyte och lite av ett fokusskifte här på bloggen (hade inte läst boken innan mitt namnbyte). Pusselbitarna som nämns i boken är

  • rätt kost – den antiinflammatoriska så klart
  • rörelse – styrketräning, konditionsträning, yoga
  • återhämtning – sömn, meditation, vila
  • förundran – ni vet den där känslan av att vara del av något större, när man t ex blickar ut över en magnifik solnedgång eller lyssnar på klassisk musik i creschendo (om man tycker om sånt)

Det är ju i stort sett exakt samma sak som jag har kommit fram till genom mitt eget experimenterande, dock utan att vara vetenskapsjournalist som Maria Borelius. Maria skriver i boken om sin egen hälsoresa och hur hennes nyfikenhet som just vetenskapsjournalist hela tiden fick henne att fortsätta forska vidare i vad den antiinflammatoriska livsstilen innebar och hur man skulle kunna applicera den i västvärldens vardag. Det är jag henne evigt tacksam för! Det var länge sedan jag läste en sådan bladvändare!

Jag rekommenderar verkligen denna bok till alla er som på något sätt inte mår bra. Känner du av för mycket stress, lider av depression, övervikt, autoimmun sjukdom, kronisk trötthet, sömnbesvär, har ont i kroppen, osv, osv… listan kan göras hur lång som helst. Läs boken!

Puss & kram

Oktober… vi lägger i nästa växel i Projekt Happy Place

Oktober

Kanske ni undrar lite hur det går med vårt Projekt Happy Place. Det har varit lite tyst om det den sista tiden då namnbytet på bloggen har tagit mycket av min tid.

Här kommer i alla fall en kort summering.

Äktenskapet

oktober

Det känns så skönt att skriva att det just nu fungerar väldigt bra i vårt äktenskap. Jag skulle vilja säga att detta främst beror på två saker.

  1. vi har hittat ett gemensamt roligt projekt att sysselsätta oss med
  2. vi kommunicerar på ett helt annat sätt än tidigare

För oss har det gjort så himla stor skillnad att just hitta något nytt och roligt att prata om, planera och fördjupa oss i. Vi valde ju till slut att vi ska satsa på att genomföra Aim Challenge 2019 och vi utmanade också ett par vänner. Jättekul! Detta har verkligen fått igång min man och vi har flera små mål på vägen som vi jobbar för nu.

Det här med kommunikationen är en helt egen historia. Idag förstår jag att jag under alla år mer eller mindre har försökt undvika konflikt här hemma. Det har liksom varit min livsstrategi att vara så osynlig som möjligt. Det har tagit flera år att ändra på den strategin men nu kan jag äntligen säga att jag har vant mig av med den. Det kan fortfarande vara svårt att inte falla tillbaka i gamla spår men jag vet vad jag behöver göra. För vårt äktenskap innebär detta i alla fall att alla stormar rids ut. Många gånger är det nu i stället min man som vill vika av och undvika konflikten (ja, det blir ju jobbigt när han inte hela tiden får som han vill), men jag tillåter honom inte att göra det. Vi kan absolut bli arga på varandra men vi kommer alltid fram till något konstruktivt och bra.

Förenkla vår vardag

Jag delar ju med mig av en del rutiner som vi har optimerat här hemma. Det är viktigt för oss att försöka förenkla och prioritera bort det vi kan samt att vi hjälps åt som en familj.

Det går dock inte att komma undan med att det är väldigt mycket som måste göras när man har hus, trädgård och inte minst… barn. Det är fantastiskt med barn men jisses så mycket ideellt arbete man måste lägga ner som förälder, åtminstone om man är som jag och vill dra sitt strå till stacken. När barnen var små handlade det mest om sömnbrist, som förvisso kan göra en tokig det med, men nu när de är större är det andra saker som upptar ens tid. Jag pratar om föräldramöten, utvecklingssamtal, kioskpass, skolråd, insamlingar till klasskassa, försäljning till fotbollslag, sova över-cuper osv, osv. Listan kan bli hur lång som helst!

Vi gör så gott vi kan helt enkelt! Ibland räcker det till, ibland inte.

Under oktober månad

oktober
Vill ha mer mys!

I okober lägger vi som sagt var i nästa växel vad gäller Projekt Happy Place. Vi kommer fokusera på framför allt 3 områden.

  1. ännu bättre mat – det är dags att jag hugger i och förbättrar vår vardagsmat ytterligare! Jag kommer med hjälp av barnen göra nya veckomenyer. Mitt hemliga projekt (som barnen och min man inte är medvetna om) är att jag satsar på att förbättra min familjs tarmhälsa! För mår tarmen bra så mår ju hjärnan bra! Jag kommer bjuda på våra veckomenyer när de är klara.
  2. ett giftfritt hem – plastbantning och utfasning av giftiga material står på schemat i oktober. Det kommer att ta sin lilla tid men man måste ju börja någonstans.
  3. hygge – nu är det höst på riktigt och jag vill mysa till det lite extra här hemma. Vill dock inte handla nya saker till hemmet, det handlar inte om det, utan jag vill mer få fram den där myskänslan som hygge står för. Du kan läsa mer om hygge på bloggen Hyggehouse.

 

 

Fredag – reflektion & utvärdering v39

reflektion

Fredagar är för mig som vanligt en lugn dag med mycket reflektion och utvärdering. Försöker landa inför den stundande helgen helt enkelt… hitta den rätta känslan! Här kommer veckans reflektioner.

Vad har gått bra denna vecka?

Jag har lyckats behålla mitt lugn trots att jag visste att ett namnbyte av blogg och sociala kanaler i stort sett aldrig genomförs utan en del komplikationer. Och så har det ju varit för mig med. Nu är i alla fall bloggen uppe och rullar igen och även instagram rullar på i mitt nya namn @happybrain.se.

reflektion

Det är en hel del jobb kvar att göra dock, som att uppdatera ”Om mig”-texten här på bloggen, ändra alla nedladdningsbara dokument, ändra mina highlights på instastory mm. Jag tar dock en sak i taget och stressar inte upp mig.

Vad har gått mindre bra denna vecka?

Jag ligger lite efter med mina studier till mental tränare. Namnbyte, blogg och företag har tagit mycket plats. På måndag är det dags att hitta tillbaka till studierna på allvar igen!

Utöver det så har det mesta gått väldigt bra även denna vecka. Både mat och träning flyter på som det ska. Jag fortsätter att köra min periodiska fasta och trivs väldigt bra med det. Igår satte jag också nytt personbästa i bänkpress och jag ökar i alla styrkeövningar just nu. Så himla roligt.

Förbättringarna som vi har jobbat med i vårt äktenskap, läs mer under kategorin Projekt Happy Place, håller också i sig fortfarande. Ska jag vara ärlig så trodde jag nog inte riktigt på att det skulle bli en så stor förändring, men det har det. Så skönt! En stor tyngd som har lyfts från mina axlar. Detta i sin tur har lett till att jag och min familj känner oss mycket mer harmoniska, lugna och glada och det är ju faktiskt det som hela Projekt Happy Place går ut på. Det går verkligen åt rätt håll och i oktober lägger vi i nästa växel.

Vad kan vi göra annorlunda nästa vecka?

Ja, det är väl att plugga mer då. Kan verkligen inte komma på något mer…

Veckans highlight?

highlight

Har haft många highlights under denna vecka men jag tror ändå att lättnaden över att namnbytet är gjort och alla möjligheter som kommer med det är det allra bästa ändå!

Jag har fått ny energi och jag känner verkligen att detta namn och dess innebörd är helt rätt för mig.

Nu ser jag fram emot helgen! Ska bege mig till affären och handla lite ingredienser till eftermiddagens mysmellis och sedan står det lite bakning på schemat.

Ha en underbar helg! Puss och kram!

Har tagit upp det här med bullet journal igen…

bullet journal

Jag har prövat det här med att föra bullet jounal som en del av min planering tidigare, men det var inget för mig. Jag kände då att själva utformandet av min bujo (kort för bullet journal) dvs att rita upp kalendrar och annat tog för mycket tid av själva planeringen. Jag blev faktiskt bara stressad, så jag lade det åt sidan.

Nu för tiden sköter jag den största delen av min planering i Trello. Jag älskar det! Dock känner jag mig ändå dragen till det här med bullet journal.

Så härom veckan, efter att ha tittat på Doroteas söndagsfilm, så kom jag på det! Jag ska använda min bullet journal till att få en överblick och tracka min hälsa och mitt välmående. Yes… där har vi det! Det är ju det som är det fina med att föra bujo, man kan ju utforma den precis som man vill ha den.

bullet journal

Så i helgen tog jag tag i detta en gång för alla och började skissa över vad jag ville ha med i min bullet journal. Än så länge har jag kommit fram till följande.

Min bullet journal ska innehålla

  • en moodtracker – för att följa mitt humör på ett ännu tydligare sätt.
  • en sleeptracker – för att få en överblick över min sömn.
  • veckans highlight – vill skriva ner det bästa som har hänt med varje vecka under ett helt år.
  • mina mål med 2018 överlag – de är ju nedskrivna sedan länge men de har så klart en given plats i min bujo.
  • one word a day – ska skriva ner ett ord som representerar varje dag.
  • mina träningsmål/månad – vad har jag för mål med min träning just denna månad.
  • antal löppass/mån – för att se om jag gör det jag sagt.
  • antal träningspass/mån – samma som ovan.
  • 10 000 steg om dagen – samma som ovan.
  • mindfulnesstracker – egentligen ingen tracker, mer en sida eller två om alla saker jag vill göra för att få in mer mindfulness i vardagen.
  • kärlekstracker – hur många bra respektive dåliga dagar blir det här hemma samt ge mig själv tips på hur man kan öka romantiken.
  • månadens powerdag – försöker ju ha en powerdag i månaden, men ibland glömemr jag bort det. Tänker att jag ska förbereda dessa dagar i bujon så kanske jag kommer ihåg dem lättare.
  • tacksamhetsdagbok – skriva ner 3 saker jag är tacksam för varje dag.
  • mina önskningar till universum – jag måste ju liksom ut med dem :-).
  • min ångestlista – så jag kan stryka över allt som jag tar tag i!
  • mitt varför – för ibland behöver jag en påminnelse!

bullet journal

bullet journal

Så som ni kan se så innehåller min bullet journal i stort sett ingen regelrätt planering. Nej, här handlar det nästan helt om att följa upp, reflektera, utvärdera och påminna mig själv om vart jag är på väg. Jättekul och avslappnande om du frågar mig!

 

3 tips – för att släppa taget och pausa

pausa

Det kan vara svårt att släppa taget ibland! Och då menar jag inte släppa taget som i att låta saker och ting vara om de är eller sluta älta gammalt groll, även om det också är bra att släppa taget om sådana saker.

Nej, jag menar att det kan vara svårt att släppa taget om saker som man tycker om att göra. Till exempel om man älskar sitt jobb. Det är så himla roligt så man jobbar i stort sett jämt. Eller om man har en roligt resa att planera, ett nytt hus att bygga eller vad som helst som får hjärnan att gå på högvarv. Det kan vara extremt svårt att släppa sådana roliga saker och ta en paus… fråga mig, jag vet. Jag är av den typen som har svårt att hejda mig själv när jag gör något roligt. Och i alla lägen ska man ju inte heller hejda sig tycker jag. Men ibland, då kroppen börjar tala om för en att man behöver en paus, då är det läge att lyssna och pausa… även om man har roligt!

Hur gör jag då när jag vill släppa taget om något eller pausa alla tankar som far runt i huvudet?

Så släpper jag taget och pausar

  1. Jag mediterar – detta får alltid mitt huvud att må bättre och tankarna som far omkring där inne att sakta ner.
  2. Jag stänger av allt ljud och ljus – går och lägger mig i sängen med öronproppar och ögonbindel. När jag är för uppe i varv blir jag extremt känslig för ljud och ljus, rörelse och andra yttre intryck.
  3. Jag tränar – hårt! Tung styrketräning eller ett riktigt jobbigt HIIT-pass får mig alltid att känna mig som pånyttfödd :-).

Brukar du också ha svårt att få stopp på tankarna ibland så råder jag dig till att testa dessa tre metoder för att varva ner hjärnan… de funkar för mig alla gånger!

 

Tankar om rörelseglädje!

 

rörelseglädjeNu måste jag bara ventilera lite!

När jag var liten så älskade jag att idrotta, leka, springa, kasta boll, tävla osv. Det var en stor del av mig och min personlighet. När det sedan var dags för mig och min man att få vårt första barn så tog vi båda lite för givet att hen också skulle bli en riktig idrottare. Vi fantiserade om hur roligt det skulle bli att få åka och titta på vårt barn när hen tävlade, tränade och gjorde framsteg inom sin idrottsgren.

Men tji fick vi… vår förstfödda, fantastiska och underbara, son tyckte inte alls om att idrotta. Jag kunde inte förstå att han inte tyckte var roligt, att han inte tog i, att han inte ville. Efter ett antal år slog det mig… han tyckte inte att det var roligt för han var inte ”duktig” på det! Jag hade i hela mitt liv förknippat idrott och rörelse som något roligt. Varför? Jo, jag var riktigt duktig på det! Jag vann många tävlingar/matcher, jag hade ungdomsrekord i många år, jag blev alltid vald bland de första osv.

Hela min värld ställdes på ända. Idrotten är ju inte alls förknippad med glädje för alla! Jag tror att det till stor del beror på att man i väldigt ung ålder börjar jämföras med andra, får beröm när man presterar och är ”duktig”. Är man inte det från början får man en väldig uppförsbacke.

Jag började se på idrott och rörelse på ett helt annat sätt. Hur ska jag få min son att tycka om det? Kan man ta bort jämförelsedelen? Finns det någon idrott man kan delta i utan att tävla? Hur ska jag göra som förälder? Det absolut viktigaste var att han skulle känna rörelseglädje!

rörelseglädje
Den lokala fotbollsklubbens färger. En fantastisk klubb som har låtit vår son växa i sin egen takt!

 

Hur skapar man rörelseglädje i en familj?

Är det verkligen genom att sätta in alla barnen i en massa organiserad idrott? Eller kan man göra annorlunda. Om man tar bort behovet av prestation och bara tänker glädje så finns det mycket annat man kan göra.

  1. Rör på er – ja, så enkelt är det väl egentligen. Rör på er som en familj! Lek, bada, klättra, umgås. Jag har själv varit barn och ungdomsledare inom både friidrott och fotboll och det finns inget som barnen tycker är roligare än när föräldrarna är med på avslutningsdagen och spelar mach mot eller tävlar mot barnen. Det är så himla roligt! Ingen av barnen tycker det är jobbigt att t ex springa och ingen tänker på att de är dåliga. De gläds med sina föräldrar, som hör och häpna också brukar ha väldigt roligt!
  2. Visa att man inte behöver vara ”duktig” för att tycka om att röra på sig – bjud på dig själv när du är med dina barn, våga visa att du inte är bäst på allt, skoja bort dina misstag och föregå med gott exempel.
  3. Sätt upp roliga mål tillsammans med dina barn – detta funkar kanske allra bäst på de lite äldre barnen, dvs, tonåringar. Varför inte anmäla er till ett familjelopp till exempel (kanske är det ett bra sätt för dig också att komma igång)? Eller kanske bestämma er för att utföra en enklare vandringsexpedition?
  4. Sluta kräv av dina barn att de ska göra saker som du själv inte ens klarar av – ärligt talat, det är inte många föräldrar som själva tränar 3-4 gånger i veckan och sedan spelar kanske en eller två matcher på helgen (många barn har också flera idrotter som de håller på med). Varför ställer vi sådana krav på våra barn? Försöker vi förverkliga våra egna drömmar kanske? Fundera på för vems skull du gör detta. Att röra på sig handlar om att ha roligt… inte om att bli bättre på något!
  5. Sluta klaga – som tränare och förälder har jag så många gånger sett hur ett barn gör något som hen tycker är fantastiskt, låt oss säga skjuter i krysset på en fotbollsträning. Barnet fullkomligen lyser av glädje och stolthet. Mamma och pappa öser beröm över barnet… och sen kommer det där som förstör allting… ”nästa gång… försök att vinkla foten lite mer åt vänster så blir det ännu bättre”. Så tragiskt! Barnet sjunker ihop och man kan riktigt se besvikelsen i ögonen. Känslan av att man inte är tillräckligt bra kommer som ett brev på posten. Som föräldrar vill vi bara väl, men det kan bli så fel.

Ja, jag vet inte… kanske är jag helt ute och cyklar men jag tycker att vi är alldeles för hårda mot våra barn.

Självklart finns det också barn och ungdomar som verkligen brinner för sin idrott (och toppenidrottsföräldrar också för den delen), precis som jag gjorde när jag var liten. De vill inte annat än att träna, utvecklas och bli bättre. Det är såklart helt okej det med, så länge som det är på barnens villkor. Och visst önskar jag fortfarande att mitt barn skulle kunna vara en av dem… men det är han inte och jag kommer inte att tvinga honom. Han har lärt mig så mycket… om livet, om hur vi fungerar, om motivation och om glädje! Han är en egen individ och måste få gå sin egen väg han också!

 

Vad tycker ni? Hur ska man tänka och hur ska man göra?

 

Därför blir du uttråkad

långtråkigt

Hur kommer det sig egentligen att vi är så uttråkad i dagens samhälle? Vi har ju alla möjligheter i världen att göra saker… möjligheterna är verkligen oändliga idag, eller hur?

En stor skillnad mot ”förr i tiden” är dock att vi inte längre behöver kämpa för vår överlevnad. Vi har tappat våra naturliga instinkter och framför allt våra ”naturliga kickar”. Tidigare har det funnits en naturlig orsak till att vi rörde på oss, hur och vad vi åt samt att vi regelbundet tog oss utanför vår trygghetszon. Vi fick våra adrenalinkickar när vi jagade eller blev jagade. När tillfälle fanns för återhämtning så vilade vi oss för att orka med nästa kraftansträngning.

Idag har vi egentligen ingen anledning till att kämpa för vår överlevnad. Vi måste inte gå för att ta oss fram, vi måste inte vara alerta och jaga vårt byte innan vi har mat på borden, vi behöver inte vandra långa sträckor för att hitta mat, vi behöver inte utmana oss själva och göra saker som vi tycker är läskiga, vi får inga naturliga adrenalinkickar längre. Vi har det alldeles för bra helt enkelt! Vi kan slappna av!

Långsiktigt så är detta såklart förödande för just vår överlevnad och vår livskvalité. Välfärdssjukdomar haglar över oss, nedstämdhet och depression, beroende av olika slag (droger, spel, mat osv), psykisk sjukdom och meningslöshet drabbar var och varannan person.

 

Långtråkigt = brist på naturliga kickar

Vad skulle hända om du en dag stod inför en katastrof och var tvungen att kämpa för din och din familjs överlevnad? Nu pratar jag inte om krig eller stora naturkatastrofer utan om en så enkel sak som att alla färdmedel försvann. Vad skulle ni göra om ni inte hade bilar, tåg, bussar, cyklar osv? Ni skulle vara tvungna att gå, eller hur! Kanske du skulle vara tvungen att gå i flera dagar för att komma till ditt jobb. Med allra största sannolikhet så skulle du inte behöva ta dig till gymmet och träna sedan.

Eller tänk om mataffärerna försvann! Det enda sättet att få mat i magen för dig och dina barn var genom att ge dig ut och skaffa den själv. Skulle du då fundera så mycket på vilken diet du ska välja som din livsstil eller hur tråkigt det är att ge sig ut och jaga. Antagligen inte!

långtråkigt

De viktiga kickarna som kommer i att vi är tvungna att kämpa, att vi måste jaga, jagas, försvara och hela tiden tänka nytt för att överleva är absolut nödvändiga för att vi ska må bra. Får vi inte dessa så blir vi avtrubbade och stannar upp i vår utveckling. Vi blir uttråkade och ger tillslut upp allt hopp.

Hur löser vi detta?

Ja, vi måste helt enkelt hitta substitut där vi kan använda de naturliga instinkter vi är födda med. Vi måste röra på oss, äta bra och, som jag ju verkligen förespråkar, vi måste hitta ett sätt att få utlopp för de naturliga kickar som vi är skapade till att ha!

Ta dig en funderare på vad som skulle kunna ge dig en kick! Här nedan kommer jag med 3 förslag.

  1. Gå på ett idrottsevenemang – hur mycket adrenalin tror du flödar i svenska folket nu när det är fotbolls-VM?? När vi håller på ett lag och de gör mål så blir vi verkligen primitiva i vårt beteende, eller hur :-)! Vi släpper på alla spärrar, vi skriker, vi hoppar, vi kramas. Det är fantastiskt om du frågar mig! Det positiva hormonpåslaget är stort!
  2. Utmana dig själv – gör något som du tycker är lite läskigt. Viktigt att det är läskigt på ett positivt sätt, du ska vilja göra det. För mig handlar det till exempel om att ta mig an ett svårt hinder när jag tränar inför ett ocr-lopp. Första gången jag sprang upp för en ramp så hade jag ett sådant adrenalinpåslag efteråt så att jag skakade. Underbart!
  3. Lek – jag menar allvar! Vi kanske inte behöver jaga och jagas för att överleva längre men vi kan definitivt fortsätta med det ändå! Vi är skapta för det! Lek en kull-lek, vettja! Att leka med sina barn är en winwin-situation för både dig och dina barn, men vad skulle hända om du lekte kull med andra vuxna?? Det är skitkul, tro mig… och ja, det blir på blodigt allvar!

Summa summarum är att du behöver se till att leva lite mer på det sätt som du är skapt för att leva. Vi har massor av skyddsnät omkring oss idag och vi behöver inte längre fokusera på överlevnad, vi har lyxen att oroa oss för andra saker!

Bästa sättet att belöna sig efter Tough Viking om du frågar mig

Jag har ju skrivit en del om Tough Viking men jag har faktiskt inte skrivit om hur jag belönade mig efter loppet… förrän nu vill säga!

Bästa sättet att belöna sig efter Tough Viking

Min belöning efter Tough Viking

Jag gillar ju att belöna mig med något som för mig framåt och vidare mot nästa mål inom samma område, i detta fall inom området träning. Vad passar väl bättre då än att unna sig ett besök eller två hos naprapaten! Ja, sån är jag!

Sist jag var hos naprapaten så var det på grund av svåra smärtor i ländryggen, det har jag 20 år kontorssittande att tacka för. Denna gång hade jag inte direkt ont någonstans, jag är inte skadad, utan gick dit mer i förebyggande syfte. Till och från har jag en del spänningar i skuldror och nacke på grund av den tuffa överkroppsträningen vi sysslade med inför loppet. Denna typ av träning kommer vi att fortsätta med även framåt och jag ville då ta och bena ut vad spänningarna beror på. Jag förstår att det handlar om någon typ av obalans och svaghet i vissa muskler och om jag inte gör något åt det så kommer jag förr eller senare att skada mig.

Vad fick jag för dom då??

Jo, visst har jag svagheter! I bål, bäckenbotten, diafragman och den stora ryggmuskeln Latissimus Dorsi. Faktiskt precis vad jag misstänkte! Anledningen till att jag då får ont i skuldror och nacke är att jag istället för dessa svaga muskler använder andra som är starkare, t ex Trapezius (naprapaten sa att jag var jättestark i den), bröstmusklerna, armarna och faktiskt också huvudet. Ja, typ hela det övre partiet… och det är ju också där det gör ont när det gör ont!

Bästa sättet att belöna sig efter Tough Viking?

Det är ju ofta så att man har en massa små obalanser i kroppen. Det känns jättekul att ta tag i några av dom nu! Jag fick med mig övningar hem som jag ska göra varje dag fram till nästa besök som är imorgon tisdag. Ska bli så roligt att se om det gör någon skillnad!

Jag går hos en jättebra naprapat. Hon heter Linda Andersson och jobbar på Västerhaninge Naprapatklinik. Är så nöjd med henne! Det märks verkligen att hon gillar det hon gör. Och jag gillar det också… hade faktiskt kunnat tänka mig att bli naprapat om det inte var för att det är så himla lång utbildning… hinner ju bli lastgammal innan jag blir klar (och så har jag ju andra planer för framtiden nu :-))!

 

 

Mer Tough Viking…

Nu är det ett par dagar sedan jag sprang Tough Viking. Går fortfarande som på små rosa moln av lycka. Jag vill ha mer… mycket mer ocr.

Vi har inte kommit igång med träningen än dock. Dels hade vi sagt att vi skulle ta och vila en vecka och dels dras vi med lite småskador. Träningskompisen har en skadad ljumske och skinnflådda händer att pyssla om och jag, min klant, som faktiskt tog mig igenom hela loppet utan att skada mig, lyckades klämma vänsterfoten i ytterdörren hemma dagen efter loppet. Det är så himla typiskt! Vet inte riktigt hur illa det är, finns risk att lilltån är bruten. Jag kan inte gå ordentligt, stödja på foten eller belasta den. Jag grämer mig över detta men det är inte så mycket att göra åt saken. Nu börjar det dock rycka i träningsnerven igen så imorgon kör jag igång med den träning jag kan.

Ofixad och skadad fot…

Tough Viking 2018 – Listan

Lättaste hindret – att hoppa över elden, det var bara att hålla andan och hoppa.

Det mest förvånande – mega monkeybar. Jag blev väldigt förvånad över hur lätt det gick i mega monkeybar. Detta var ett av de hinder som jag kände mig osäker på om jag skulle klara av. Det hade jag inte behövt. Träningen det senaste året har verkligen gett resultat och jag formligen flög fram i monkeybar.

Tough Viking

Det svåraste hindret – väggen. Jag hade inte klarat väggen utan den hjälp jag fick. Det var inga problem att nå repet och sedan dra sig uppåt, men just den där lilla övergången mellan repet och rampen kändes totalt omöjlig i år.

Tough Viking

Det jobbigaste hindret – repet. Repet på loppet var tjockare än de rep som jag har tränat på. Låstekniken med benen blev därför svårare att utföra och även greppet i händerna blev tuffare. Detta hinder var det enda hinder där mjölksyran gjorde sig riktigt påmind (vi tog det rätt lugnt mellan hindren denna gång) och för en millisekund dök en tanke upp på att ge upp… men den sköt jag undan fortare än kvickt! Jag tog mig hela vägen upp och hade full kontroll på vägen ner (man vill inte komma upp och sedan tappa kontrollen och rasa ner).

Bättre lycka nästa gång hindret – plates. Jag visste redan innan loppet att detta hinder skulle jag inte klara av. Jag har testat det på Extremfabriken och har inte lyckats hitta den rätta tekniken. Jag upplever att mina långa armar och ben ställer till det. Jag hade ändå bestämt mig för att testa att prova det. Det gick faktiskt bättre än jag trodde, men jag klarade det inte hela vägen. Efter två försök gav jag upp. Det var på detta hinder som min träningskompis flådde upp sina händer… hon är envisare än jag och prövade hindret 5-6 gånger. Det resulterade i trasiga händer.

Tough Viking

”Jag älskar det!” hindret – jag kan inte välja ut bara ett faktiskt! Jag älskar alla hinder som känns riktigt tuffa. Speciellt om jag klarar av dem :-)!

Det läskigaste hindret – 10 000 volt helt klart! Grejen är att jag var inte speciellt rädd för detta hinder innan loppet, men nu efteråt vet jag inte om jag kommer kunna springa igenom det nästa gång vi kör. Jag åkte på en riktig brain reboost och det var faktiskt obehaglig. Inte just då som sagt var, men nu efteråt… ju mer jag tänker på det, desto läskigare blir det!

Tough Viking
När jag vaknar upp ur min brain reboost och försöker förstå vad som hänt…

Det roligaste med loppet – det allra roligaste med Tough Viking har faktiskt varit att förbereda sig för det. 2 år av hård träning och att sedan få ett kvitto på att träningen har gett resultat. Jag kände mig riktigt stark under hela loppet! Det är utmaningen och ovissheten som lockar mig… ska jag lyckas eller inte?

Nu har vi dock nya mål satta framför oss. Vilka det är får du veta så småningom.

 

Tough Viking 2018 – sammanfattning

Nu är det gjort! Jag har nått ett stort mål och genomfört Tough Viking 2018! Det känns fantastiskt och jag kommer kunna leva på minnen från detta under resten av året.

Hur var det då? Jo, det var precis så roligt och jobbigt som jag hade tänkt mig. Jag är oerhört stolt över att jag som 40-årig 3-barns mamma faktiskt klarade alla hinder utom ett. Detta innebar också att jag nådde mitt huvudmål… att klara rampen/väggen, repet och monkeybar. Känns så jäkla härligt!

Bjuder här på en bildkavalkad från loppet!

Tough Viking 2018
Började dagen med en stadig frukost
Tough Viking 2018
Två mycket nervösa damer på Stockholms Stadio innan loppet!
Tough Viking 2018
Flög fram i Monkeybar

Tough Viking 2018

Tough Viking 2018

Tough Viking 2018
Vi hade självklart tid för lite posering mitt i loppet.
Tough Viking 2018
Höga nät…
Tough Viking 2018
… och kalla isbad!

Tough Viking 2018Tough Viking 2018

Tough Viking 2018
Sönderfläkta händer pysslas om av ambulanspersonal
Tough Viking 2018
10 000 volt i skallen…brain reboost
Tough Viking 2018
Ren och skär lycka över att ha överlevt 10 000 volt…
Tough Viking 2018
Klättrade hela vägen upp, men har tyvärr ingen bild på det.
Tough Viking 2018
Väggen i all sin prakt!

Tough Viking 2018

Tough Viking 2018
Lyckan som infinner sig när båda är uppe!
Tough Viking 2018
Vi tog oss igenom!