Ground Zero – vi behöver en bra grund att utgå ifrån

Här slänger vi oss hej vilt med engelska uttryck! Det allra senaste är något som vi kallar för Ground Zero, min mans påhitt så klart.

Idén till Ground Zero dök upp i förra veckan när jag var hemma själv med barnen då Jan var på jobbet. Det var så stökigt hemma, inne, i uterummet, i trädgården, ja överallt! Jag fick spunk! För att inte explodera på barnen, vilket kan hända vid sådana tillfällen, så ringde jag upp Jan på jobbet. Klagade lite, gnällde lite men framför allt förklarade att det här inte är hållbart längre. Vi kommer aldrig komma till den punkt i vårt äktenskap där det blir bättre om vi inte befinner oss i en miljö som stimulerar allt det bra i oss! Och Jan höll med! Det är så skönt, för vi verkar faktiskt vara i synk vad gäller det mesta nu. Vi vill samma saker, vi förstår vad det är vi behöver göra och vi jobbar gemensamt mot våra mål som en familj.

En bra grund att stå på

Det var då Jan föreslog att vi skulle viga ett par dagar åt att rensa ut allt som vi inte behöver och sen storstäda. Jag var lite svårövertalad först, det måste jag erkänna. Jag kände mig bara helt överväldigad av allt. Men när Jan så pedagogiskt förklarade det hela med att vi just nu ligger på  minus på ”må bra-skalan” och att en utrensning och en storstädning är nödvändigt för att vi ska komma upp på plus/minus noll igen så gav jag med mig. För visst har han rätt min kloka man, vi måste först upp på nollan, Ground Zero, innan vi kan börja jobba oss upp på plus!

… när vi väl satte igång så var det inte bara jag som kände mig överväldigad!
Prylar, prylar, prylar… överallt alla dessa prylar!

Vad innebär Ground Zero för oss?

Nu 5 dagar senare är det rensat och städat (ja, inte vind och garage än… men det kommer så småningom)! Hela familjen hjälpte till och jag tycker mig nog se en attitydsförändring hos oss allihopa. Personligen så är jag så lättad, känner mig inte lika stressad och framför allt så kan jag stryka ”rensa hela jävla huset” från min ångestlista. Jätteskönt!

 

Myspys i sovrummet igen!


Ground Zero har blivit ett uttryck som hela familjen använder sig av nu. Istället för att tjata på varandra om att vi ska plocka upp efter oss osv så säger vi ”Tänk på Ground Zero” eller något liknande. Det står för så mycket mer än att man bara ska städa. Det står för kärleken till familjen.

Så man kan väl säga att Ground Zero går lite hand i hand med Projekt Happy Place. Om Projekt Happy Place står för själva arbetet med relationerna, kärleken, känslorna mm i familjen så står Ground Zero för att få ordning på vår omgivning. Framför allt då vårt hus men också rutiner och andra saker som hör vardagen till. En bra grund att stå på helt enkelt!

Hur tänker vi framöver med Ground Zero?

Jo, vi tänker att vi

  • ska ta fram rutiner för att få till städningen, ni vet, rutiner för vad som ska städas varje dag, varje vecka, varje månad och så vår- och höststäd.
  • Vi ska se till att laga saker som vi inte har orkat ta tag i, t ex dörrhandaget till badrummet och fixa rullgardinen i lillebrors rum. Det finns massor av småfix som behöver göras.
  • Vi vill också mysa till det, men utan att spendera en massa pengar. Vi får helt enkelt bli bättre på att använda det vi har. Vi kan till exempel använda oss av musik, filtar, tända ljus, dofter osv.

Sen har jag också en massa andra tankar och idéer på hur man kan få upp den positiva stämningen i ett hem, men det tar vi en annan gång!

Så hur ser er grund ut i er familj? Är den stabil och stadig eller behöver den tas tag i och förbättras? Dela gärna med dig i en kommentar!

 

 

 

Ett gemensamt roligt projekt… vad skulle det kunna vara?

roligt tillsammans

Vet ni vad jag har kommit på? Jag och Jan, min man, har inga roliga projekt tillsammans nu för tiden (förutom Projekt Happy Place då, men det är något helt annat). Ni vet nåt sånt där som man kan sitta och prata om långt in på småtimmarna. Nu när vi har tagit oss förbi familje- och husbyggefasen så har vi inte så mycket gemensamt längre. Kärleken, respekten och viljan till att umgås och ha kul finns där, men det roliga saknas.

Jag satte mig ner och pratade med Jan om det i helgen. Tillsammans funderade vi på vad vi skulle kunna hitta på. Hans första förslag på ett roligt projekt var att vi skulle köpa en gård och flytta till Jämtland. Den gick jag inte på… min man älskar nämligen att snickra och fixa med hus. Skulle vi ha en hel gård som han kunde pula med i tid och otid så skulle vårt förhållande fara åt pipsvängen fortare än fortast. Jag tror att vi måste lösa våra ”problem” innan en flytt överhuvudtaget skulle vara aktuell. Tur att han inte föreslog detta denna vecka för då hade jag väl blivit tvungen att svara ja 😉

Vad tycker vi är roligt på varsitt håll?

Mina största intressen är min träning och min blogg/mitt företag. Jag älskar det! Tyvärr delar Jan varken det ena eller det andra intresset. Tidigare i vårt förhållande så delade vi i alla fall träningen. Vi spelade innebandy ihop, sprang lopp och styrketränade här hemma. Jan har slutat helt med det. Jag har fortsatt och dessutom utvecklat mitt intresse.

roligt

Jan däremot älskar som sagt vara att fixa och trixa med hus och hem. Det var faktiskt också något som vi delade förut. Vi renoverade vår tidigare lägenhet ihop, byggde hus, fixade trädgård. Allt detta gjorde vi tillsammans och det var jättekul! Nu för tiden är jag däremot helt fed up på allt vad hus och hem heter. I alla fall när det kommer till att bygga nytt, renovera och köpa nya saker. Jag vill rensa, förenkla och förminska istället.

roligt
Jans senaste snickarprojekt resulterade i ett litet utekök gjort på spillvirke.
roligt
Han har till och med gjort blandaren själv av gamla rör och annat smått och gott

Går våra intressen att kombinera?

Såklart borde vi kunna kombinera våra intressen, men ska jag vara riktigt ärlig så ser jag hellre att vi hittar nåt helt nytt att göra tillsammans. Det är nog bara bra om han fortsätter med sitt snickrande och jag med min träning och att vi har det som våra egna hobbies. Det är viktigt med egentid också.

Vi får helt enkelt fundera vidare på detta då vi inte kom fram till något när vi pratade sist.

Har ni några tips på roliga saker som ni gör tillsammans med er äkta hälft?

 

 

 

Mycket relationssnack nu… för att jag är redo för det!

relationssnack

I flera år har jag jobbat på mig själv, nästan i 10 hela år faktiskt! Jag har jobbat med min personliga utveckling, lärt mig nya saker, utmanat mig själv och fått in mer glädje i mitt liv. Jag har varit tvungen att jobba med mig själv för jag mådde inte psykiskt bra. Var på väg ner i en djup depression, saknade mening och livsgnista. Där och då kunde jag inte jobba med mina relationer. Jag var helt enkelt för trött på att göra det bättre för alla andra när jag inte mådde bra själv. Jag var tvungen att bli lite mer egoistisk och börja tänka på mig själv istället. Jag vet ju också att det inte är min uppgift att ändra på de andra, de måste vilja det själva!

Med ”de andra” menar jag här min familj och de är ändå en stor och viktig bit av mitt liv. Och visst finns det en del saker som skaver i vår familj, som jag skulle vilja ändra på, men jag har inte orkat. Det har känts för övermäktigt och hopplöst.

Äntligen är jag redo!

Men nu är jag alltså äntligen redo för att ta tag i mina relationer. Det bara dök upp helt plötsligt som från ingenstans. Det är väl precis så det ska vara! När man är redo så bara vet man det, suget till förändring kommer av sig självt.

Detta är en av anledningarna till att vi i sommar startade Projekt Happy Place här hemma (som visserligen var min mans idé) och detta är också anledningen till att det blir så mycket relationssnack från min sida här på bloggen. Jag känner att jag är där jag vill vara med min hälsa, min träning, jobbmässigt, vänmässigt, andligt osv… nu är de dags att fixa till mina relationer! Jobbigt? Javisst! Utelämnande? Absolut! Värt det? Jag hoppas det!  För visst är det så att det spelar ingen roll hur roligt jag än har det om jag inte kan dela glädjen med min familj. Självklart vill jag ha roligt även med min familj och det är det som vi jobbar mot nu… glädje, kärlek och harmoni!

relatiosnsnack

Relationerna påverkar min mentala hälsa

En relation kan ge mig ångest, göra mig irriterad, arg eller ledsen. Men den kan också ge mig fjärilar i magen, göra mig glad och få mig att må bra. Mina relationer är så oerhört viktiga för att jag ska må bra mentalt. Det är ju också i hemmet vi alla känner oss trygga (men tyvärr finns det också otrygga hem). Det är här vi tar ut vår frustration, vår ilska och allt det där andra som vi har hållit inom oss under dagen. Det gör vi inte för att vi inte tycker om varandra, tvärtom. Det gör vi för att vi älskar varandra och vet att vi alltid kommer finnas där för varandra i vått och torrt. Detta gäller inte minst för barnen och deras beteende.

Mer relationssnack framöver

Ja, det kommer antagligen skrivas mycket om mina relationer framöver. Hoppas ni står ut! Förhoppningsvis kommer ni få lite inspiration till att ta tag i era relationer också… men glöm inte bort att relationen till dig själv är det allra viktigaste. Är inte den bra så är den det första du ska ta tag i!

3 saker jag ska prova i en vecka för att bli en roligare fru

 

roligare fru

Äntligen måndag igen! Denna vecka ser jag fram emot med lite skräckblandad förtjusning måste jag säga. Om ni följer min IGTV-kanal på instagram så vet ni att jag denna vecka har bestämt mig för att utföra ett litet experiment. Det hela bottnar sig i att jag i förra veckan kom fram till att jag nog är rätt tråkig som fru nu för tiden. Jag är absolut inte tråkig som människa men i mitt äktenskap har jag definitivt varit roligare!

Jag gick sedan ut på instagram och bad om era tips på vad jag skulle kunna göra för att bli roligare som fru igen. Jag fick in en massa bra tips! Tackar allra ödmjukast för det! Jag har nu valt ut 3 av dessa tips som jag ska testa denna vecka.

3 saker jag ska prova för att bli en roligare fru

  1. Säg ja till allt som min man föreslår – det här ska bli jättekul att testa. Jag har också bestämt mig för att försöka skriva ner allt som min man ber mig om så jag kan göra en liten sammanställning av det hela sedan. Jag är nämligen lite skeptisk till om jag verkligen kommer bli roligare i hans ögon… känner att risken är ganska stor att jag istället kommer bli hans hushållerska. Ska bli spännande att se vad som händer.
  2. Överraska min man med något varje dag – inget stort utan något litet. Vi försöker tänka ekonomiskt här hemma så det blir inga dyra restaurangbesök här inte. Nej, jag menar mer saker som att tappa upp ett bad, sätta på hans favoritmusik när han kommer hem från jobbet, kanske en blombukett (fick tips på instagram om just blombuketten… lätt hänt att man bara tänker på den som en gåva till en kvinna).
  3. Göra mig fin för min man – väldigt märkligt men jag känner ett motstånd till denna punkt. Gillar inte tanken på att behöva ”göra mig fin” för min man (är väl feministen inom mig som gör uppror). Just därför ska jag prova! Det gäller att tänka annorlunda och framför allt göra annorlunda om jag vill få till en förändring.

roligare fru

Det ska som sagt var bli kul att se vad som händer. Jag har bestämt mig för att gå in i detta med öppet sinne och verkligen göra mitt bästa för att inte kräva att min man ska behöva prestera tillbaka. Förhoppningsvis så ger min beteendeförändring ringar på vattnet vilket leder till att maken också blir gladare och trevligare… han kanske till och med börjar göra sig fin för mig, vem vet!

 

 

Bryta tråkiga mönster hemma – testa att göra highlightkort!

highlightkort

När man försöker göra en stor förändring som innebär att hela familjen måste engagera sig gäller det att tänka utanför boxen. Det är inte så att man kan ”prata vett” i barnen, eller maken heller för den delen, en dag och sedan gör dom som man säger. Nej, det gäller att ta till trix och knep! Tur för mig då att jag är full av trix och knep och gärna tänker utanför boxen… otur för min familj 🙂 (eller tur beroende på hur man ser det).

Igår var första arbetsdagen efter semestern för Jan. Då passade jag på att göra något som jag kallar för highlight-kort med mina barn. När jag utvärderar min vecka har jag en rubrik som jag kallar för veckans highlight. Där skriver jag om det allra bästa som hänt just den veckan. I fredags när jag gjorde min vanliga utvärdering kom jag på idén till dessa kort.

Tanken med dessa highlight-kort är att vi ska skriva ner de allra bästa sakerna med varandra och sedan plasta in dom. Vid varje middag, där vi alla är samlade, ska vi sedan dra varsitt kort och läsa upp dem högt. Jag tänker mig att det aldrig kan vara fel att ge varandra komplimanger… och hur härligt är det inte att få en komplimang! Förhoppningsvis ger det ringar på vattnet och posivitismen flödar!

highlightkort
Vi körde våra små lappar i en lamineringsmaskin så de ska hålla bättre.

Vad hoppas vi på för förändring?

Vi tänker att om vi fyller våra barns vardag med en massa sådana här små saker så finns det alla möjligheter i världen att de börjar anamma det positiva ännu mer här hemma. Vi har gjort så gott vi har kunnat när de varit små, mycket kramar, gos och kärlek men jag känner att det är viktigt att fortsätta ösa kärlek och glädje över dem… utan något som helst krav på motprestation, speciellt nu när de börjar bli tonåringar. Med motprestation menar jag att de inte ska behöva känna att de måste vara ”duktiga” innan berömmet och kärleken kommer. Våra barn är fina som de är!

Vi får väl se om det ger något resultat så småningom, vi tänker långsiktigt!

Varför inte prova ni också? Det kommer åtminstone kunna bli en mysig pysseldag tillsammans med era barn. Vi hade det riktigt trevligt när vi skulle komma på komplimanger till varandra!

Ett annorlunda perspektiv – skulle jag vilja vara gift med mig själv?

äktenskapsproblem

När man har varit ett par i 20 år så är det inte så konstigt om man behöver jobba på sitt äktenskap. Man är inte direkt nykär längre om jag säger så. Jan och jag är dock väldigt överens om att vi älskar varandra, vi respekterar varandra och vi vill jobba på vårt äktenskap så att det håller i minst 20 år till.

Jag poängterar ju ofta att man inte kan ändra på andra utan bara på sig själv och det är något jag tror stenhårt på. Idag har jag därför funderat på vad jag skulle tycka om att vara gift med mig själv. Det är nämligen väldigt lätt hänt att man skyller alla problem på den andra, but it takes two to tango! Frågorna nedan ställer jag till mig själv som om jag vore min man.

9 frågor jag ställer till mig själv

  1. Vad är det bästa med att ha mig som fru? SVAR: Du är en riktigt bra mamma som alltid prioriterar våra barn högst. Du tar hand om i stort sett all vardagslogistik, du är smart och jag får ett utbyte av långa samtal med dig. Du har tålamod som få.
  2. Vad är det sämsta med att ha mig som fru? SVAR: Du blir lätt irriterad över småsaker, speciellt när du har pms. Klagar ofta på att jag inte gör tillräckligt och visar inte uppskattning över det jag gör så ofta. Ibland är du lite väl upptagen med att gå din egen väg.
  3. Visar jag kärlek ofta? SVAR: Inte till mig, men till barnen gör du det.
  4. Hur visar jag kärlek? SVAR: Genom att låta mig vila när jag är trött, ta hand om barnen och plocka undan efter mig så jag slipper.
  5. Är jag bra i sängen? SVAR: Ha, ha, ha… trodde ni att jag skulle bjuda på den ;-)??
  6. Vad gör mig arg? SVAR: När jag sover för länge på morgonen och inte hjälper till när det är stressigt. När du tycker att jag har tittat för mycket på min telefon. När du tycker att jag skulle ha gjort något som jag inte har gjort.
  7. Vad gör jag när jag blir arg? SVAR: Det är olika. Ibland blir det bara små syrliga kommentarer från din sida, ibland försöker du ignorera det som gör dig arg och ibland blir du fly förbannad. Då drar du iväg på en promenad eller en tur med bilen. På senare tid har du blivit bättre på att tala om när du börjar bli arg innan det har gått för långt.
  8. Visar jag uppskattning? SVAR: Ibland, men inte så ofta som jag vill ha det.
  9. Hur visar jag uppskattning? SVAR: Genom beröm eller genom att ta över sysslor som jag inte har någon lust att göra.

äktenskapsproblem

 Så… skulle jag vilja vara gift med mig själv?

Hmmm! Jag tycker nog att jag låter rätt tråkig som fru om jag ska vara ärlig! Och är det inte lätt så det blir i ett äktenskap efter många år… det blir tråkigt. Jag är tveksam till att jag skulle vilja vara gift med mig själv under dessa premisser! Jag vet att jag inte är tråkig som människa, jag har en massa roliga saker på gång hela tiden, jag skrattar ofta med mina vänner, jag utmanar mig själv osv, men i min roll som fru så har jag nog blivit lite tråkig.

Jag försöker just nu stå emot ett obönhörligt sug efter att få skriva att även min man är tråkig (vilket jag ju på sätt och vis gav vika för nu), men jag ska verkligen försöka fokusera på enbart MIN roll som fru i detta inlägg.

Genom detta lilla experiment så förstår jag att jag faktiskt behöver försöka bli lite roligare i mitt äktenskap. Hur jag ska bli det har jag ingen aning om men jag ska kolla upp det. Ska bli riktigt roligt att se om det ger några resultat så småningom!

Ikväll ska jag låta min man svara på dessa frågor om mig… får se om hans svar liknar mina eller om jag är helt ute och cyklar.

Om du också känner att ditt äktenskap/förhållande inte riktigt är där du skulle vilja att det var så råder jag dig verkligen till att försöka se din egen del i det hela istället för att skylla allt på din äkta hälft (även om det är rätt skönt att klaga på dem ibland, det måste jag erkänna). Varför inte svara på frågorna du också? Jag fick mig faktiskt en riktig aha-upplevelse! Jag måste bli roligare!

Rannsakning – är vi verkligen närvarande föräldrar?

En jobbig fråga att ställa till sig själv tycker jag. Är jag verkligen en närvarande mamma? Ser jag mina barn på riktigt? Frågan dyker dock upp i mitt huvud nu när jag tänker mycket kring det här med skärmtid för våra barn.

Är vi närvarande föräldrar?

Så om jag rannsakar mig själv, på en skala från ett till tio… hur närvarande är jag? Jag har ingen aning om jag ska vara ärlig! Jag gör mycket med mina barn, jag leker mycket, jag engagerar mig i deras idrotter och fritidsintressen. Men jag kan också säga till dem att jag inte har tid, att de ska gå iväg och det värsta av allt, jag kan lyssna på mina barn utan att höra ett ord av vad de säger. Det där sista säger jag med glimten i ögat eftersom jag vet att det är ett vanligt fenomen. Kanske inte är så konstigt att man inte hör allt som barnen säger eftersom de ropar efter ”mamma” över 300 gånger på en dag (jag har en vän som har räknat!).

Och apropå skärmtid… hur mycket skärmtid är ok för oss vuxna? Vilka exempel sätter vi för våra barn?

Hur mycket skärmtid är ok för oss som föräldrar?

Jag är ledsen men jag har inget klockrent svar på denna fråga heller. Även här tror jag man får gå på magkänsla. Många av oss måste använda skärmarna i jobbet, inklusive jag själv. När jag arbetar vid datorn är det mycket lättare för barnen att förstå att jag jobbar. När jag däremot sitter med telefonen så är gränserna inte lika tydliga. Det är knappt så jag vet själv om jag jobbar, letar info, researchar, nätverkar eller bara sitter och slösurfar.

Och min man ska vi inte prata om. De senaste veckorna har det nog inte gått en dag utan att han gått omkring med hörlurar och lyssnat på en ljudbok eller sitter och tittar på en serie. Personligen tycker jag att han använder sin telefon alldeles för mycket och just i detta sammanhang kanske han inte är den allra bästa förebilden för våra barn. Men å andra sidan är nog inte jag det heller, jag vet inte.

Var det inte bättre förr?

Kanske är det min ålder (blev 40 år i våras) men ibland så undrar jag om det inte var bättre förr ändå. Jag kommer ihåg hur de vuxna tjatade på oss barn om att vi tittade för mycket på tv. Men vi satt ju åtminstone och tittade på samma tv allihopa… tillsammans! Nu för tiden sitter alla i varsin egen liten värld och glor på en skärm. Me don´t like!

Dock är inte allt av ondo idag. Visste ni till exempel att det finns appar som håller koll på hur mycket du använder din telefon. Jag tänkte att jag och maken kanske skulle ta och installera en varsin sådan på våra telefoner och sedan är det upp till bevis! Vad tror ni, det kommer han väl gilla??

Kanske det är dags även för dig att rannsaka dig själv. Kanske du till och med ska ta och installera en telefonanvändarspårar-app (vad ska jag annars kalla dem) du med? För vad har du att förlora… möjligtvis blir du en lite mer närvarande förälder och det tackar du väl inte nej till!

Barn och skärmtid – hur ska man göra?

skärmtid

Anledningen till att tankarna om rörelseglädje gjorde sig påminda i mitt förra inlägg är på grund av att storebror verkar ha beslutat sig för att sluta på sin fotboll som han har hållit på med i 9 år. Tråkigt tycker vi som föräldrar, jag önskar så att han ville fortsätta.

Men, men, nu slutar han alltså. Det innebär att han från att ha ca 2-3 träningar i veckan plus en match i stort set varje helg går över till ingen träning alls. Om sanningen ska fram så har det alltid varit svårt att få honom att gå på träningarna, i alla fall i perioder, men han har i alla fall rört på sig med jämna mellanrum. Vi har sagt att det är helt ok om han slutar, det är hans eget val, men vi vill att han hittar på något annat. Det behöver inte alls handla om organiserad idrott utan vi försöker verkligen tänka utanför boxen… men han är svårflörtad och vill ingenting.

Självklart dyker också en annan rädsla upp hos oss som föräldrar… hur kommer det bli med skärmtiden nu? Kommer storebror ersätta fotbollsträningarna med tv-spel. Risken är mycket stor det, förstår jag.

Det här med skärmtid är ett evigt gissel tycker jag. Vad är okej och vad är inte okej? Kan man bli beroende? Är han redan beroende?  Är det farligt att spela? Men andra frågor dyker också upp. Är det verkligen bara dåligt att spela tv-spel? Kan han lära sig något av det? Ska jag som förälder stötta honom om han vill satsa osv.

Hur mycket skärmtid ger vi våra barn?

skärmtid

Efter att ha läst boken ”Skärmtid” av Björn Solfors så har vi bestämt oss för att göra enligt följande.

Lillebror har en timmes speltid per dag. Observera att detta innebär speltid, alltså tid han får spela. Sen kan det bli så att han får titta på film eller något annat någon gång under dagen.

Storasyster 13 år har 4 timmars skärmtid om dagen – hon spelar inte så mycket utan för henne handlar det mest om att umgås med sina kompisar och titta på film/serier/Youtube.

Storebror 15 år har också 4 timmars skärmtid – han spelar i stort sett uteslutande tv-spel på sin skärmtid.

För att få sin skärmtid måste läxor och träningar vara avklarade, när det är skola vill säga. Nu under sommaren har vi istället valt att ge barnen uppdrag under dagen som måste göras för att de ska få skärmtid. Det är olika uppdrag varje dag och vi försöker göra det lite roligt genom att vi har en ”husmus” som kommer med uppdragen under natten. Lillebror tycker det är jättekul… de större barnen gör i alla fall sina uppdrag :-).

skärmtid
Här lämnar husmusen sina uppdrag till barnen!

Utmaningarna med skärmtid för oss

Jag tror verkligen inte att vi är ensamma om att kämpa med det här med skärmtid. Det allra svåraste tycker jag faktiskt är att vara konsekvent som förälder. För visst är det väl ändå ganska bekvämt, lugnt och skönt så länge som barnen sitter vid var sin skärm. Det blir mycket ”jobbigare” när man tar bort skärmarna. Ja, jag erkänner… det är bekvämt när barnen har skärmtid! Dock är fördelarna med att även umgås med barnen övervägande så vi tar bort skärmarna när det är dags.

En annan utmaning kan vara när de är hemma hos andra. Där tänker vi att barnen får ta seden dit de kommer. Får de spela där så får de, får de inte spela där så får de inte. Inte konstigare än så.

En tredje utmaning är om vi föräldrar inte är överens kring reglerna om skärmtid. Det har absolut hänt här hemma och är väldigt frustrerande! Inte bra att ge dubbla signaler till barnen.

En fjärde utmaning är de så kallade ”extremsituationerna”. Ni vet när någon till exempel är sjuk, man har gäster över och vill umgås med dem eller så har det dykt upp något annat som man bara måste få göra i lugn och ro och då kastar man fram en skärm till barnen. De tillfällena finns också här hemma, det tänker jag inte hymla med.

 

Summa summarum är helt enkelt att det inte är lätt! Vi strävar inte efter att vara perfekta här hemma utan vi gör så gott vi kan och går på vår magkänsla. Det kan vara rätt eller fel, jag vet inte.

Hur gör ni med skärmtid för era barn? Är det något som funkar bra och något som funkar mindre bra?

 

Tankar om rörelseglädje!

 

rörelseglädjeNu måste jag bara ventilera lite!

När jag var liten så älskade jag att idrotta, leka, springa, kasta boll, tävla osv. Det var en stor del av mig och min personlighet. När det sedan var dags för mig och min man att få vårt första barn så tog vi båda lite för givet att hen också skulle bli en riktig idrottare. Vi fantiserade om hur roligt det skulle bli att få åka och titta på vårt barn när hen tävlade, tränade och gjorde framsteg inom sin idrottsgren.

Men tji fick vi… vår förstfödda, fantastiska och underbara, son tyckte inte alls om att idrotta. Jag kunde inte förstå att han inte tyckte var roligt, att han inte tog i, att han inte ville. Efter ett antal år slog det mig… han tyckte inte att det var roligt för han var inte ”duktig” på det! Jag hade i hela mitt liv förknippat idrott och rörelse som något roligt. Varför? Jo, jag var riktigt duktig på det! Jag vann många tävlingar/matcher, jag hade ungdomsrekord i många år, jag blev alltid vald bland de första osv.

Hela min värld ställdes på ända. Idrotten är ju inte alls förknippad med glädje för alla! Jag tror att det till stor del beror på att man i väldigt ung ålder börjar jämföras med andra, får beröm när man presterar och är ”duktig”. Är man inte det från början får man en väldig uppförsbacke.

Jag började se på idrott och rörelse på ett helt annat sätt. Hur ska jag få min son att tycka om det? Kan man ta bort jämförelsedelen? Finns det någon idrott man kan delta i utan att tävla? Hur ska jag göra som förälder? Det absolut viktigaste var att han skulle känna rörelseglädje!

rörelseglädje
Den lokala fotbollsklubbens färger. En fantastisk klubb som har låtit vår son växa i sin egen takt!

 

Hur skapar man rörelseglädje i en familj?

Är det verkligen genom att sätta in alla barnen i en massa organiserad idrott? Eller kan man göra annorlunda. Om man tar bort behovet av prestation och bara tänker glädje så finns det mycket annat man kan göra.

  1. Rör på er – ja, så enkelt är det väl egentligen. Rör på er som en familj! Lek, bada, klättra, umgås. Jag har själv varit barn och ungdomsledare inom både friidrott och fotboll och det finns inget som barnen tycker är roligare än när föräldrarna är med på avslutningsdagen och spelar mach mot eller tävlar mot barnen. Det är så himla roligt! Ingen av barnen tycker det är jobbigt att t ex springa och ingen tänker på att de är dåliga. De gläds med sina föräldrar, som hör och häpna också brukar ha väldigt roligt!
  2. Visa att man inte behöver vara ”duktig” för att tycka om att röra på sig – bjud på dig själv när du är med dina barn, våga visa att du inte är bäst på allt, skoja bort dina misstag och föregå med gott exempel.
  3. Sätt upp roliga mål tillsammans med dina barn – detta funkar kanske allra bäst på de lite äldre barnen, dvs, tonåringar. Varför inte anmäla er till ett familjelopp till exempel (kanske är det ett bra sätt för dig också att komma igång)? Eller kanske bestämma er för att utföra en enklare vandringsexpedition?
  4. Sluta kräv av dina barn att de ska göra saker som du själv inte ens klarar av – ärligt talat, det är inte många föräldrar som själva tränar 3-4 gånger i veckan och sedan spelar kanske en eller två matcher på helgen (många barn har också flera idrotter som de håller på med). Varför ställer vi sådana krav på våra barn? Försöker vi förverkliga våra egna drömmar kanske? Fundera på för vems skull du gör detta. Att röra på sig handlar om att ha roligt… inte om att bli bättre på något!
  5. Sluta klaga – som tränare och förälder har jag så många gånger sett hur ett barn gör något som hen tycker är fantastiskt, låt oss säga skjuter i krysset på en fotbollsträning. Barnet fullkomligen lyser av glädje och stolthet. Mamma och pappa öser beröm över barnet… och sen kommer det där som förstör allting… ”nästa gång… försök att vinkla foten lite mer åt vänster så blir det ännu bättre”. Så tragiskt! Barnet sjunker ihop och man kan riktigt se besvikelsen i ögonen. Känslan av att man inte är tillräckligt bra kommer som ett brev på posten. Som föräldrar vill vi bara väl, men det kan bli så fel.

Ja, jag vet inte… kanske är jag helt ute och cyklar men jag tycker att vi är alldeles för hårda mot våra barn.

Självklart finns det också barn och ungdomar som verkligen brinner för sin idrott (och toppenidrottsföräldrar också för den delen), precis som jag gjorde när jag var liten. De vill inte annat än att träna, utvecklas och bli bättre. Det är såklart helt okej det med, så länge som det är på barnens villkor. Och visst önskar jag fortfarande att mitt barn skulle kunna vara en av dem… men det är han inte och jag kommer inte att tvinga honom. Han har lärt mig så mycket… om livet, om hur vi fungerar, om motivation och om glädje! Han är en egen individ och måste få gå sin egen väg han också!

 

Vad tycker ni? Hur ska man tänka och hur ska man göra?

 

10 tips på hur man kan starta dagen på bästa sätt som en familj

Jag vet att vi inte är ensamma om att slita lite med det här att ha det lugnt och harmoniskt hemma. Därför tänkte jag i detta inlägg dela med mig av 10 tips på hur man kan göra för att åtminstone starta dagen på bästa sätt nu under sommar och semester.

harmonisk familj

Det börjar med oss vuxna

På tidigare arbetsplatser som jag har jobbat på brukar man prata om något som kallas för ”Tone from the top”. Det är ett uttryck som jag och min man kör med här hemma. I stora drag står uttrycket för att det är ledningen i ett företag som sätter tonen för hur resten av de anställda på företaget kommer att bete sig. Det är precis samma sak i en familj. Det är vi som föräldrar som sätter tonen för hur vår familj ska fungera och hur dagen ska börja. Om vi redan på morgonen blir irriterade på varandra till exempel, vad kommer då våra barn väckas upp i för stämning. Irriterade föräldrar… irriterade barn. Det blir antagligen allt annat än mysig.

 

10 tips på hur ni kan starta dagen

Nu när vi har startat vårt projekt ”Happy Place” kör vi med en väl medveten strategi på morgonen. Det är inte alltid hela dagen blir lugn och harmonisk för det, men det blir absolut en bättre stämning och en gladare familj. Här kommer de förändringar som vi har valt att göra.

  1. Gå upp innan barnen – om du är i behov av en lugn start på dagen är det en bra idé att gå upp tidigare än barnen. Att få dricka en kopp kaffe i lugn och ro kan göra mycket för en förälders morgonhumör.
  2. Doft – fyll huset med en doft som ni förknippar som positiv, till exempel med hjälp av kaffe, nybakat bröd, doftljus eller något annat som passar er.
  3. Musik – sätt på musik som speglar den stämning som du vill att resten av familjen ska få vakna upp till. Jag själv föredrar rätt så lugn musik men den får gärna ha en underton av glädje.
  4. Gör i ordning en ordentlig frukost till familjen – en gemensam frukost som mättar är en bra start på dagen.
  5. Skriv små kärleksfulla lappar till varje familjemedlem – behöver inte göras varje dag men väldigt mysigt och uppskattat när det sker.
  6. Undvik skärmarna på morgonen – hur kul är det egentligen när alla sitter i sin egen lilla värld med en skärm framför näsan??
  7. Ge barnen tid på morgonen – lägg ifrån dig dina projekt och umgås, lyssna, lek, kramas och gosa!
  8. Gör något som får dig själv på bra humör – hemma hos oss börjar gärna pappan med att snickra lite och mamman med att skriva (men glöm inte att pausa ditt projekt när barnen vaknar… då är det deras tid).
  9. Ta reda på vem det är som sätter den eventuella negativa stämningen idag – alla kan vi vakna på fel sida ibland. Skulle det vara så att någon familjemedlem har satt sig på tvären redan från början försök vända på det genom att lyssna, uppmuntra och ge av din tid.
  10. Stäm av dagen med familjen – ska ni hitta på något roligt, är det saker som måste fixas osv. Om alla vet vad som komma skall så behöver man inte tjafsa om det senare.

Och så en bubblare… tips nr 11… ni som föräldrar sätter som sagt var stämningen där hemma. Jobba aktivt med att öppet visa er kärlek för varandra. En kram, en puss, fina ord och humor er emellan mår barnen bra av att få se. Det kommer att smitta av sig på småttingarna, jag lovar!